För mig var det nog Vildanden på Statsteatern i Göteborg, väldigt rörande och fina scener, väldigt konkret teaterstycke.
Låt mig höra era!
För mig var det nog Vildanden på Statsteatern i Göteborg, väldigt rörande och fina scener, väldigt konkret teaterstycke.
Låt mig höra era!
Det är verkligen flera, men den mest oväntade är nog en ganska kort monolog som jag såg i Norrtälje kyrka omkring 2001-2002. Minns inte vem skådespelaren var eller vilka som jobbat med den, men handlingen var iaf att Judas höll ett anförande och förklarade/motiverade varför han svek Jesus. Pjäsen inleddes med att den som framförde monologen sjöng Svarta tupp vilket blev rätt mäktigt i en kyrka. Någon gång under föreställningen tog han också upp en kniv och högg i en kyrkbönk (nåja, på ett träblock som var utplacerat…). Jag var rätt ung när jag såg den (14-15) och hade inte sett så mycket teater då så det kan ha påverkat intrycket, särskilt det där med kniven (:D) men minns det som att han som framförde monologen var väldigt bra (och duktig sångare) och bar med mig intryck från föreställningen i många dagar efteråt. Eller ja, bär fortfarande med mig uppenbarligen…